Jag älskar dig, vill du gifta dig med mig?
Idag är det 3 år sen jag och min flickvän Sofia träffades. Jag kommer ihåg när hon tittade rakt på mig med hennes honungsbruna ögon och log mot mig med hennes underbara leende..
Det var den 20 januari 2007 i Hvitfeldska gymnasiet andra termin, då hon precis hade börjat i min parallell klass. Så vi började prata efter att vi hade slutat och jag kunde bara inte sluta vara med henne och titta på henne, hon är så himla vacker! Hon verkar vara så perfekt man kan vara. Men efter en stund till vi hade pratat så skulle hon hem, och när hon hade gått så kände jag saknaden av henne och hennes perfektion. När jag kom hem så kunde jag inte sluta tänka på henne, jag hade verkligen blivit intresserad i henne... Ja,vi träffades i skolan varje dag men jag bara visste att jag skulle bjuda ut henne , så nu när det gått en vecka sedan hon började här, och då tog jag henne åt sidan och bjöd ut henne, och gud jag var så nervös men lyckligtvisvså sa hon: ja visst!. Så efter några dejter som var riktigt trevliga så blev vi tillsammans och dessa 3 år har varit de bästa i mitt liv, utan att min pappa inte godkänner henne för att han är smygrasist och han tycker att det skulle vara bättre om jag hade en rik flickvän som mig själv och inte en flickvän med arbetarklass familj som dessutom är halv egyptiska. Men aldrig att jag skulle släppa henne för att min pappa sa det, Sofia är ju den bästa i mitt liv.. Fastän att det är svårt att min pappa försöker sitt mesta för att splittra oss, och det är verkligen jobbigt. Men min kärlek till henne övervinner min pappas vilja. Jag fattar inte ens varför han vill göra något sådant här, vi älskar varandra och är lyckliga med varann, så varför förstöra någon annans lycka? Hennes mamma och pappa är väldigt öppna och vill bara att hon ska vara lycklig och hon säger att jag gör henne lycklig och det märker dem, och det som är mest irriterande är att dem är tvärtemot min pappa, jag önskar att min pappa var så.
Men iallafall idag är det precis 3 år sen vi träffades, och igår frågade jag något stort. Jag åkte hemifrån Askim och skulle möta henne i Västra frölunda där hon bor.. Jag var så nervös så att jag nästan inte kunde andas men jag var ändå överlycklig, så när jag kom fram utanför hennes radhus , så gick jag ut från bilen och när hon kom mot mig kände jag mitt hjärta bulta fortare än det någonsin bultat. Hon var så vacker så perfekt lockigt hår och klänningen var ljus grön som lyste upp hela henne, så att jag såg hennes fina leende och dom mest vackraste ögonen lysa upp mer ju närmare hon kom. Sedan så satte vi oss i bilen till en fin resturang där jag skulle ställa henne en fråga som kan förändra vårat liv. När vi kom fram till resturangen och vi hade beställt mat, så satte jag mig på knä och tog fram ringen och sa: Jag älskar dig Sofia, vill du gifta dig med mig? Hon blev chockad och tårögd och sa : Ja ,det vill jag, min älskade Daniel, men är du verkligen säker?
Jag tar de konsekvenser jag får, för ett liv utan dig är inte värt att leva sade jag.
Åh Daniel, jag bara längtar tills jag får berätta för min familj! sa Sofia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar